Fre 10/12

Jag förstår verkligen inte varför jag inte varit utomlands förut för? Idag inser jag att mina ursäkter låter som patetiskta bortförklaringar."Har inte haft råd, Har inte haft nån att åka med, Har inte prioriterat". Japp, jag ställer mig självmant i skamvrån och står mitt kast. Men...bättre sent än aldrig. Jag är kär. Allt en kvinna behöver är..Barcelona! (skämt)  ;)

Resan ned gick jättefort, med tanke på att vi sov bort den. Först till gbg, det gick jättefort. Sen hann vi bara rusa till nästa flyg och fort in. Upp i luften, åt å sen ZzzZz..vaknade 15min innan vi skulle landa. Vips så rök 3h.
Hela jag har varit i ett helt nytt tillstånd, tror man kan kalla det för oändligt euforiskt tillstånd, för jag har skrattat, mått bra i både kropp o själv, fnissat, pekat, agerat fågelholk, påpekat många gånger hur överlycklig jag är samt varit en sån där typisk turist, fast jag hade 2 kameror samt mobilen, ist för 1 ;)

Efter vi anlänt till hotellet, så brast vi i skratt när vi skulle åka hiss. Den var jätteliten och var verkligen maxad för 2pers. Nåja, upp på rummet,lämna saker o sen ut på stan. Det sluta med att vi tog oss runt en rondell på 20min och sen var vi och vandra i ca 5-6h. Av en slump hamna vi på deras national museum,förkortat Mnac (Museu Nacional d'Art de Catalunya) och fick där veta att kl19 sätter man igång alla fontäner etc. Så vi var där och vänta i ca2h, drack varm choklad, vandrade in o ut ur museumet och bara njöt. Sen SEN när fontänerna satt igång..JISSES..vilket underbart kraftfullt upplevelse.

    
   



Lör 11/12

Återigen en dag fylld med massa utforskning som slutade med 9-10h vandring. Strålande sol, värme och allmän harmoni rådde.
Gick och kolla på deras stora undervärlds-akvarium med allt från små harmlösa fiskar till moränor och feta hajar.
På kvällen gick vi mot deras shoppinggata, som var fylld med folk och underhållning. Bla några manliga gymnaster. Jag borde ha lärt mig vid det här laget att inte föra några ljud på film, för jag låter hmm bushig och de inte lite. Men i detta fall hör man några tjut här o var, som en liten val men i själva verket är det jag som jublar högt..faktiskt.

Mot nattetid hade vi tänkt gå ut på en shots-bar med väggar och rader fyllda med shots i mängder för 20kr/st. Orkade vi? Nope, sängen vann. Ops! Vi måste verkligen ha varit tråkiga hotellgäster, som går tidigt på dagen o kommer hem sent för att sen gå sova ist för att komma hem på tidiga morgonen invinglandes. Men äh :)

 

   
   


Sön 12/12

Samma som föregående dagar, men nu hamna vi på 8h ist. Vi hörde oss för på hotellet hur långt det skulle ta att gå till det praktfulla, oavslutade byggmästerverk Sagrada Família av Antoni Gaudís, kanske 1½h. Vi hade faktiskt tänk gå men beslöt os för metron och spara tid. När vi kom till metron behövde vi lite hjälp, så hittade vi en knapp där det stod "i", och jag tryckte på knappen. En man svara och jag ställde frågan vilken linje vi skulle åka. Mannen sa nåt på spanska, lät arg och la på. Jag fattade inget. Nåja, vi klurade iaf tillslut ut vilken linje och betlar för biljett och passerar spärrarna. Till min förskräckelse upptäcker jag en ny "i"-knapp och inser att jag tryckte på sos-knappen ist för "i". AjAj inte konstigt mannen blev arg.

Iaf efter bara några stationer var vi framme och när vi kom upp och ut, så tänkte jag att vars kan det ligga. Vände mig om och VOILÀ..där var det. Oerhört mäktigt. Jag måste ha tappat andan för nån sekund. Väl inne i slottet så måste kamran ha fått eget liv, för det smattrades och smattrades. Det påmindes lite om Lotr-filmerna, de scenerna dom är nere under jord hos dvärgarna. Högt i takt, tunnlar och utsmyckningar. Jag hade kunnat lägga mig på golvet och beundrat allt om de inte vore för allt folk som kan trampa på en där man går me blicken fäst i taket hela tiden. Efter ha varit där i ca2h, så fortsatt vi vår resa- mot Casa Batlló.
Visst, det var vackert men jag hade fått för mig att det skulle vara större och inte mitt i smeten, så lite besviken blev jag.

På kvällen åt vi på hotellets resturang och när vi skulle gå fråga en oss om vi ville ha desserat, nej. Kaffe,nej. Whiskey,nej.
Och just när vi skulle gå kom han med en flaska och två snapsglas,inte små precis. Och bjöd oss på nåt som jag fråga om det var olivolja. Hna sa nej gott drick. Eeh ok. Hahaha jag zippade lite och hela mitt ansikte rynkades ihop varpå Nongkai brast i skratt o några runtom kollade på oss. Sen drack hon och då brast jag i skratt. Det var strakt och smakade inte gott. Men artiga som vi är,så drack vi upp.Vet inte hur länge de tog,men minst 20min. Sen kom han titt som tätt och fråga oss hur det är och gestikulera drick drick :) Tillslut var vi färdiga och skulle gå igen, men då kom han me nåt annat. Men denna gång var de sött och gott, tyvärr mådde inte vi så gott sen. Men de rädde sängen bot på med en god natts sömn.

Och om jag inte redan har sagt det, så JA..JAG SKA DIT IGEN!!!! :D
Nongkai var helt underbar, lugn och berest. Inte en enda gång var jag orolig i hennes sällskap.
Toppenbrud och söt vän :)