Pratade me min kompis som siter i skiten här för en stund sen. Om hur hon känner, att det är tungt, ångest etc.
Så jag sa som det var, att det kommer vara tungt, skuldkänslor etc men att hon måste göra slut och säga att han ska flytta. För annars kommer hon inte komma ur dom känslorna.

Det är inte han som far illa.. utan hon. Han vet ju att det händer ändå inget, han kan härja som han vill. Hon är för svag för att säga nu räcker det. Ha kakan - äta kakan! Hota - Muta! Slå - Gulla!
Iaf efter en stund så hör jag hur han säger i bakgrunden att hon behöver inte prata me mig längre, att hon ska lägga på, att jag bara babblar samma om å om igen.

Självklart kommer jag göra det tills hon inser att hon inte ska behöva låta de gå längre å längre än va de redan har!!!
Man ska inte vänja sig till det yttersta för att inse allvaret. Allvaret ALLA andra ser å känner.

Sen fortsatte han åter mala på men tillslut sa hon till han att hon får prata me mig bäst hon vill, ja är hennes bästis å att han inte ska säga nåt. Han muttra till å ja tappa lusten att prata.
Sa tyvärr, vi får ses en annan dag. Hade ändå tänkt avsluta samtalet så.

Men bara en sån lite detalj säger en heeeel del.

- Sluta agera värd till parasiten -