Jag måste nog ha sett rolig ut eller iaf väldigt glad där jag kom trippandes fram i mina underbara springskor, i knallröd kepa och med värsta smilet på läpparna.

Jag var så glad för att jag kände mig lätt som en fjäder och inte en enda gång landa jag på hälarna, att musiken (nedan) kickade igång mig samt att vaderna verkligen fick kämpa o nästan dog efter halva sträckan. POFF :D


Tog medicin innan men jag kan ännu inte säga om det hjälpte, eftersom jag inte alltid får tungt att andas när jag tränar. Men den är nu på utvärdering iaf 1mån fram!